Dominanta valpar?

Läser i Hundsport 9/2009 om ett valptest, där man ska kolla om valpar är sociala, dominanta eller skygga. Blir alltid lika frågande när man använder begreppet ”dominant” som det vore en egenskap. Etologiskt betyder ju dominans ”att skaffa sig företräde”. En ”dominant” individ är således en som skaffar sig företräde, en som tar för sig på andras bekostnad. Så långt är jag med i den etologiska retoriken och håller med. Dock med reservationen att den individ som i vissa situationer skaffar sig företräde framför andra (=är dominant) i andra sammanhang mycket väl kan stå tillbaka för andra individer, alltså inte vara dominant. Vilket för mig – som ogillar det maktspråk som har skapats av dessa etologiska termer – lika väl skulle kunna uttryckas som att en ”dominant individ” är ”en individ som är väldigt motiverad att få sin vilja igenom”. En beskrivning som säger vad det handlar om på ett mycket mer konkret sätt, utan att man behöver snärja in sig i definitionen av ordet ”dominans” (som ju alltid tolkas olika).

Och så läser jag då Hundsport om ”dominanta valpar”. Man testar fasthållning, social dominans (läs: beröring av hela kroppen!) samt lyftning för att ta reda på grad av dominans hos valpen. Och då börjar jag fundera…

Jag har schnauzer som ”min” ras. Jag har haft rasen sedan 1986 och jag älskar den! Jag tycker att den är lätt att ha att göra med, även om jag vet att den svarta varianten upplevs som ”svårare” än peppar- och saltvarianten som jag har. Men bland många hundmänniskor så anses schnauzern som allt annat än en nybörjarras, eftersom de kan vara ”dominanta” enligt många hundmänniskor. Bara så att den som läser vet att jag utgår ifrån en ras där flertalet skulle kunna bedömas som ”dominanta” vid ett valptest. (I min värld är schnauzern bara en ras som gärna tar för sig av det livet har att erbjuda!)

När jag läser kriterierna för dessa tre ovanstående testpunkter, så kan jag konstatera att de flesta av de valpar jag fött upp skulle hamna i bedömningskategorin ”Accepterar lätt människor som ledare”, alltså utan någon högre grad av ”dominans”. Vilket på mitt (enklare) språk skulle bli ”Finner sig i olika typer av fysisk hantering”.

Men hur bedömer man såna valpar/hundar som våra Queenie och Shelby, som från valpstadiet har skrikit vid fasthållning? Som har kämpat som galningar för att komma lös ur greppet och där Queenie fortfarande vid 2,5 års ålder skriker när man håller fast henne? En dominant hund? Inte det minsta (även om jag aldrig använder begreppet dominans, så har jag ju ett förflutet i den ”ledarskapsfixerade” hundvärlden och vet som avses) utan snarare åt andra hållet. Queenie skaffar sig aldrig företräde i nån som helst situation, utan finner sig alltid i att vänta på sin tur. Hon tränger sig aldrig före och kollar alltid av omgivningen innan hon agerar. Shelby (hennes halvsyster) likaså, men likafullt skriker de båda halvsystrarna som attan vid fasthållning och har gjort så sen de föddes. Ett uttryck för dominans….? Hmmm…

Jag kan jämföra med Sonetti som gärna skaffar sig företräde, gärna vill ha allting först och mest. Att hålla fast henne, lyfta upp henne och att stryka henne på hela kroppen har sen 8 veckors ålder tillhört det vi haft minst problem med hos henne. Andra skulle bedöma Sonetti som en ”dominant” hund när de ser hur hon beter sig mot sina sambo-hundar, men ett test enligt Hundsport skulle alltså ha klassat Sonetti som medgörlig och ”icke-dominant” medan Queenie skulle hamna i kategorin ”dominant” – trots att vem som helst utanför testet hade kunnat se att det inte stämde!

Är det konstigt att jag är kritisk till de termer vi slänger oss med i hundvärlden?

Snabbkurs i Naturligt Hundägarskap

1. Belönings- och responstanken – bli medveten om vad du egentligen belönar och ger respons till!

Din viktigaste kunskap som hundägare! Om du blir medveten om vad du ger respons till så behöver du faktiskt inte tänka på så mycket mer.

Det handlar om att inte ge hunden respons när den skäller, utan när den är tyst; att inte ge hunden respons när den vill framåt i kopplet, utan när den går i slakt koppel; att inte ge hunden respons när den kräver din uppmärksamhet eller när den stressar upp sig, eftersom det skapar ännu mer stress; trösta inte en rädd hund, då det ger rädslan respons etc. Hundlogiken är enklare än du tror!

Vad det gäller straff så måste du inse att hundar inte kan göra fel och inte göra rätt, de kan bara göra. Därför kan du bara straffa för att avbryta, inte för att hunden gjort ”fel”. En sådan ”blockeringsbrytare” kan vara effektiv i kombination med belöning – men utan belöning bör man faktiskt inte använda straff. (Att hejda och hindra hunden är inte straff, men bör ändå kombineras med belöning, annars fattar aldrig hunden vad du är ute efter.)

2. Resurstanken – människan, ägodelar, konkurrens etc.

Hunden ser dig som en resurs, en tillgång i människovärlden. Gör vad du kan för att öka ditt värde som resurs – ju fler saker som kommer genom dig, ju större blir ditt värde och ju mer samarbetsvillig blir hunden. Att ta initiativ, att träna in konster/moment, att ge mat på olika sätt, se till att hunden får röra sig etc. är saker som ökar ditt resursvärde.

Konkurrens uppstår när det finns brist på något. Vill du ha en hund som aldrig upplever konkurrens så se till att det inte finns brist och se till att den litar på att ingen människa skapar brist = tar resursen (maten, benet, leksaken etc) ifrån den. Det åstadkoms lättast genom byteshandel.

3. Förebilds- och imponeringstanken – bli medveten om vad du förmedlar och se till att du ibland imponerar på hunden!

Föregå alltid med gott exempel! Hundar lär sig genom imitationsinlärning, så ditt uppförande, ditt beteende och din inställning påverkar mycket mer än du tror. Håll dig själv lugn om du vill ha hunden lugn, är din bästa tumregel.

Ibland behöver man imponera på hunden för att den ska finna sig i människovärldens normer. Det kan handla om att hejda, hindra och hålla hunden. Var därför fysisk och envis med din hund så att den tror att du är starkare och envisare.

4. Strategi- och inställningstanken – se till att hunden skaffar sig kloka hundstrategier och en positiv inställning till omvärlden!

Vare sig du vill det eller inte så skaffar sig hundar strategier för att hantera tillvaron. Se till att du är med i utformandet av dessa strategier! Belöna det beteende du vill ha, så kommer hunden så småningom att skaffa sig just en sådan strategi i den situationen. Genom ditt fokus på belöning blir också hunden mer positiv till omvärlden, något som är viktigare än du tror.

Vill du t.ex ha en hund som fungerar vid hundmöten i koppel? Belöna alltid när hunden uppför sig, bestraffa ALDRIG (inga tillsägelser, inga koppelryck, ingenting negativt får förekomma!) och släpp ALDRIG fram hunden till andra hundar när den är det minsta stökig eller överintresserad! Se till att du ger respons åt ”rätt” beteende! Håll dig lugn och tänk på hur DU hanterar kopplet; hundmöten ska alltid ske i slakt koppel. Utrusta dig sen med tålamod, så småningom kommer hunden att använda den enda strategi i den situationen som fungerade, nämligen den strategi du tillhandahöll.

5. Farosignalstanken – ge aldrig hunden signaler som kan tolkas som FARA!

Gör inga situationer märkvärdiga! Se till att hunden lär sig att allt i människovärlden är helt normalt och naturligt. Håll dig alltså alltid lugn och ge inga signaler som får hunden att uppfatta att en situation är särskilt märkvärdig. Vissa raser är känsligare för detta än andra, beroende på arbetsbakgrund.

Att inte ge hunden farosignaler ska du tänka på vid hundmöten (att korta kopplet är en klassisk farosignal), i hallen (ju mindre du anstränger dig, ju bättre brukar slutresultatet bli), vid människomöten och vid allmänna rädslor.

6. Samarbetstanken – grunden för allt flock- och familjeliv!

Hundar är till skillnad från vargar extremt avlade på samarbete med människan. Vissa raser mer, vissa raser mindre. Ansträng dig att skapa en samarbetsallians med hunden och se till att hundens samarbetskanal alltid är öppen (straff täpper igen den!).

Ta reda på din hunds arbetsbakgrund så att du vet vilka motivationer som styr den och hur mycket samarbete den är avlad för. Utgå sedan från detta så att du inte kräver mer än hunden förmår.

7. Kommunikationstanken – tolka ALLT hundar gör såsom kommunikation!

Glöm allt snack om dominans, underkastelse/underlägsenhet etc. och tänk istället hotsignaler kontra fredssignaler. Hundar KOMMUNICERAR med varandra, ingenting annat.

De struntar i vem som bestämmer, de vill bara få ut så mycket som möjligt av tillvaron. De struntar också i vem som tar ansvar i situationer, det enda de gör är att skaffa sig hundstrategier som de tror fungerar. När du tror att du ”bestämmer” och/eller tar ”ansvar som flockledare” så använder du dig i själva verket av kommunikation i form av att ge respons till ”rätt” beteenden samt att du lär hunden människokloka hundstrategier. Konstigare än så är det inte.

8. Etologitanken – hunden är ett djur! Agera därefter.

Kom ihåg att hundar aldrig kan göra fel eller rätt, de kan bara göra – de är ju djur! Och som alla djur är de egoister – utnyttja det när du belönar och lär hunden det du vill att den ska kunna!

Kom också ihåg att lydnadsmoment och cirkuskonster FÖR HUNDEN är samma sak. En hund blir inte automatiskt lyckligare för att den blir lydigare, den har egentligen bara lärt sig några fler cirkuskonster. Men DU ökar ditt värde som resurs, stärker ert samarbete, lär den människoklokare hundstrategier samt ökar er ömsesidiga kommunikation med hjälp av att träna hunden i olika konster såsom sitt, ligg, rulla runt, gå fot, vacker tass etc.

Hunden är ett djur – ett slags gäst – i människovärlden och det är din skyldighet att anta hundens perspektiv i denna för hunden underliga värld. Hundar förstår aldrig någonsin vad vi menar, de bara lär sig vad som lönar sig!

Du har också skyldighet att ge hunden en berikad tillvaro på olika sätt. Ta reda på hundens arbetsbakgrund och ge den ett arbete som passar, helst ett nosarbete. Lär dig vad som berikar just din hunds liv!

****************************************

Dessa åtta ”tankar” är essensen i hur hundar tänker och vad de styrs av. Lär dig dem och utnyttja dem i din hundtillvaro, så blir den enklare.

Tankarna utgör grunden för den hundbok jag skriver på, som förhoppningsvis är klar under 2010.

Rioma vs Electra

Ibland blir jag imponerad av hur hundägare med traditionellt hundtänkande får ihop det med rangordning och hierarkier.

Vi hade en av våra fodertikar, Rioma, på besök under en vecka. Hon bodde hos oss i sammanlagt 10 dagar. Hon var då 1 år och 2 månader, alltså yngst i hundgruppen som består av Electra 3,5 år (som löpte), Queenie 2 år och Sonetti 1 år och 4 månader (som också löpte). De första tre dagarna var inte Electra hemma, utan borta för parning. Hon kom hem på måndag morgon. P.g.a löpningen fick hon vara i hundgården med den tillika löpande Sonetti. Rioma och Queenie var i hundhägnet utanför.

När jag på eftermiddagen lät Electra och Rioma träffas ordentligt var Rioma otroligt provocerande och utmanande mot Electra. Till saken hör att Rioma är en ung tik med ett än så länge inte alltför bra självförtroende, hon tycker att det mesta är läskigt. Visserligen hade hon ”tinat upp” en hel del redan under söndagen och morskat på sig gentemot Sonetti och Queenie, men att utmana och provocera Electra som hon gjorde och gör stämmer ändå inte med hennes undflyende sätt i övrigt. Electra är inte särskilt engagerad i Rioma, utan går bara framåt när hon t.ex släpps in från hundgården. Men Rioma är ändå där och sätter en tass på ryggen, morrar och försöker till och med kliva upp och jucka på Electra. Inget av detta har gjorts mot de andra två av våra hushundar.

Skulle man nu förklara detta med rangordning, dominans och hierarki så försöker alltså vår gäst att ”ta över herraväldet” över hundgruppen genom att dominera Electra. Om jag får lov att raljera lite, så verkar det ju väldigt vettigt. Här har vi en ung tik som fortfarande är osäker på det mesta och inte riktigt vet hur hon ska hantera situationer på egen hand (hon lever normalt med två hundar till, äldre än henne), som alltså försöker ”bli ledare” över en hundgrupp hon känt i ett fåtal dagar. Till vilken nytta då? Och varför försökte hon inte med de andra två innan Electra kom hem; under tre dagar visste ju inte Rioma ens att Electra existerade!?

Min kommunikationstolkning är däremot denna: Rioma är en ung och osäker tik. Electra i höglöp och nyparad kommer hem och bryr sig inte om Rioma. När Electra får en tass på ryggen morrar hon (det gör hon alltid. Alla hundar gör inte det.). Där läggs ribban för deras relation, som grundas på Riomas osäkerhet och oförmåga att läsa av lukterna kring Electra. När man inte vet vad man ska göra är det lätt att ta till ”kniven” och hota lite om man är en osäker hund!

Vad gör då jag i detta tjafsande? Jag går emellan (som en annan hund skulle ha gjort) och använder blockeringsbrytare ifall det behövs. När två hundar står och morrar åt varann, kan man behöva ta till lite kraftigare blockeringsbrytare än att bara peta i dem och man får lära sig att bedöma vad som behövs. I huvudsak använder jag mig av mekaniska blockeringsbrytare som finns till hands. En påse kläder, vifta med en pinne emellan dem, en skål med vatten utomhus, en väska etc. Jag skickar i alla fall iväg Rioma bort från Electra, eftersom den oförskämda hunden bör få veta att den inte är uppskattad just då. Dessutom känns det bättre för mig om jag gör något (vilket är nog så viktigt)!

Ifall Electra hade varit en otryggare hund och inte fått möjlighet att lära sig att kommunicera med andra hundar, hade vi nog haft regelrätta slagsmål mellan den unga osäkra tiken och den äldre nyparade. Nu går Electra undan så fort hotet från Rioma upphör (vilket oftast betyder när vi går emellan).

Det är heller ingen risk att situationen förvärras, eftersom jag vet att mina hundar är snälla och trygga i grund och botten (nåja, Sonetti 1 år har väl inte riktigt hunnit dit än) och det är här man ser värdet av ett gott självförtroende och en stark grundtrygghet hos hundar. Det är hursomhelst otroligt lärorikt att ha den vackra Rioma hos oss i en vecka, så återigen är jag tacksam över hur mycket mina hundar lär mig. Hela tiden.